Det är kvällar som denna man ligger och spånar och funderar, på allt. 

Min hostmum mailade iallafall mig häromdagen och frågade om jag ville följa med dem på deras "semester" över Thanksgiving, i New Jersey. Och självklart vill jag det. Tänk dig, efter bara 3 veckor börjar min första semester-semester, hur mycket kommer inte jag få uppleva på över ett år?

 

Jag kan nog inte vara mer nöjd över allt det här än vad jag är just nu. Jag vill bara få klart allt med visumet och de andra "tråkiga" så att jag kan slappna av och förbereda mig påriktigt inför min livs största upplevelse...

 

Sen! - Vill jag tacka hela min familj och alla mina vänner som stöttar mig kring detta och verkligen är glad för min skull. Det betyder så oerhört mycket och jag blir lika glad varje gång jag får höra något liknande som: "Det här kommer bli så himla bra Tiffany, jag är så glad för din skull och du behöver verkligen det här, du kommer ha det så himla bra!!"

 

TACK, älskade ni. För ja, det här kommer bli så underbart och oslagbart! Jag är glad att jag är en människa som vågar och vill göra saker, även fast jag vet att jag såklart är rädd ibland jag med.

Att övervinna vissa rädslor är nog bland det bästa man kan göra! Inte sant?

Jag säger bara: Fega inte ur, det förlorar ni bara på. Utmaningar är till för att övervinna och.. föröka. Så är det bara! (Med föröka menar jag att det hela tiden kommer nya utmaningar, som man ska prova på!)