Finally saturday!
Hejj mina vänner!
Igår kom vi hem från Stockholm cirkus 19.50, klockan 21.30 skjutsade mamma ner mig till Anna efter att jag duschat och fräschat till mig och då gick vi till Invito för att umgås, ta en god drink och prata massa.
Påväg till Svenssons for Annas iPhone ur fickan dock och skärmen sprack såklart, så efter en snabb visit på Svenssons så gick vi hem till henne och så fick hon tröstäta lite Ben&Jerry´s. Sötvännen!
Nu har jag nyss varit ute och sprungit lite, så nu ska jag hoppa in i duschen och fixa mig inför en lugn utekväll!
Todays outfit!
På hösten kan man klä sig mysigt, jämt jämt jämt.
Det är nog det enda positiva dock, mer än alla fina färger som dyker upp.
Så idag valde jag att ha på mig detta. Och idag går bussen hem 14.45 från centralstationen.
Hejdå Stockholm!
"Like everybody else"
Som ni kanske förstår med mina "instaflow"-inlägg så använder jag instagram, dagligen dessutom. Eftersom jag älskar att hobbyfotografera (notera hobby-) och fixa med bilder så blir det helt enkelt så. Ibland får jag tankar som "Nej, fan. Det här går inte, nu måste jag ta ett instabreak, men... Nej. Det beror på. Man har ju dessutom olika mycket inspiration från dag till dag, så äh.
Gör som ni vill, ibland har jag mitt "konto" öppet för alla och ibland har jag det privat, det går liksom i perioder, ungefär som mitt humör, regnet här i Sverige, kärleken, och allt annat. Ibland känner man sig mer eller mindre öppen, I guess?
Ni får vilket som, kika in. Sedan får ni se om ni "får"/vill följa mig eller inte.
(Jag blockar mongon, för jag är ett blockmongo.)
Xo xo
Kunde inte hålla mig.
Men det här är saker jag faktiskt kommer använda väl!
I miss you!!
I love my Tilde!
(This is a gif-pic. Just click outside it or something - it's a "vivid picture".)
And of course I also love her sister Moa! They are so lovely <3
I'm officially accepted by the United states!
Hej mina vänner!
Intervjun på ambassaden imorse gick jättebra, det var inte alls lika svårt & hemskt som jag trodde!
Däremot fick jag vänta väldigt länge, men det fick vi alla..
På intervjun ställde en tjej bara några få frågor (på engelska), jag fick lämna fingeravtryck osv. och sedan sa hon bara att mitt visum blev accepterat. Man ropades upp och stod vid små luckor, så det gick på bara 2-3 minuter. Detta var nog tack vare att jag reser via en organisation dock!
Det känns så sjukt skönt att vara klar med detta nu, nu kan jag äntligen börja räkna ner dagarna påriktigt och försöka inse att jag faktiskt flyttar till USA om bara 39 dagar.
Det här är så sjuukt!!
Eng:
Hi guys!
Todays interview at the Embassy here in Stockholm went very well, even though I had to wait about 1 1/2 hour before something happend.
I was really nervous, but I calmed down, got nervous again and then it started over, but since I had to wait a pretty long time it went, as I said, very well and my j1 visa got accepted!!
They only asked me what I'm going to do in the US, if I have been there before and I also had to tell them a few things about my lovely family in the US.
And I thought that they would burn me at the spot?
That's crazy, it couldn't have gone so much better.
I feel so relieved, now I can start the countdown for real!
Soooo; It's only thirty-nine days today!!
The picture of me is taken after the interview when I finally had found my mum, since she wasn't allowed to join me at the embassy. We ate lunch at a restaurant called The fridays, it was really good!
Haha, I love the fact that the english version of the text in my blog is becoming so much longer than my swedish text, I believe that when I begin to write in english I end up in a flow... I love english! -And I'm so excited about improving it in the US, I hope I'll become a pro at this language!
Well, I'm allowed to dream, right?
Inspiration makes you motivated.
Nu är jag så sjukt peppad på att gå på gym och bli huuuuur svettig som helst. Springa tills jag inte kan springa längre, och träna hela kroppen tills att det gör ont överallt.
Att jag låter sjuk? Ja, haha... Men det var längesen nu, och jag är så himla arg på mig själv för att jag fulsnålat och inte UNNAT MIG ett riktigt gymkort det senaste året.
Nej mina vänner, nästa vecka blir det ändring. & Det lovar jag mig själv, inte er!
Instaflow!
Mot Stockholm!
Nu sitter jag förhoppningsvis på bussen mot Stockholm med mamma. Annars har det blivit nåt knas med bussen eller så har vi missat den. I hope not.
Och detta är hotellet vi kommer bo på, som jag "fick" kan man säga, genom att boka "Secret hotel" på hotelspecials.com.
Det var lite annorlunda att få reda på boendet 48 timmar innan resan, men jag är nöjd med resultatet.
Hotellet verkar ju faktiskt supermysigt med tanke på det billiga priset. Inredningen är lite gammaldags och läget är helt okej - på drottningatan.
Vi får väl se hur det är i verkligheten!
I'm making this blog alive again.
Förlåt för dålig uppdatering folks! Jag är faktiskt sämst på att göra vettiga saker även fast jag har all tid i världen. För att blogga är väl rätt vettigt ändå? Jag måste ju skapa ett förtroende till er, mina fina läsare, innan jag åker - så att ni följer mig, mina dagar och mitt fantastiska liv i staterna sedan!
Där här är bilder från idag. Även fast alla saker jag gör inte är jättevettiga så är jag faktiskt sysselsatt 70% av mina dagar, och det är väl bra?
Så.. idag har jag:
- Varit på morfars grav (eftersom det idag var två år sedan han gick bort) med mormor, och fikat med henne. Detta resulterade i (som vanligt) en väldigt, väldigt tacksam&glad mormor.
- Hjälpt Emelie med hennes skoluppgift med Anna, i fotostudion på vår gamla skola.
- Varit på afternoon tea på Café charm med dem efter fotandet.
+ Att jag utöver detta har gjort två ärenden åt mamma, och även förberett inför Stockholm imorgon -och ambassaden på torsdag!
Bra va?
Nu ska jag förbereda det sista och hoppa i säng!
Xo Xo
Min första kommentar!
TITTA!
Jag har fått min första kommentar på den här bloggen, coolt va?
Jag älskar det faktum att den är skriven av en hemlig beundrare.
Hmm, vem kan det vara?
PUSS&TACK, från en tacksam tjej. Det värmer lika mycket oavsett om det är en oseriös, halvseriös eller j*vligt seriös kommentar!
I love it.
asos.com
Men jag ska flytta till USA om 49 dagar. Jag SKA inte shoppa........
Bara sånt jag kommer använda där?
Men nej. Jag borde inte.
Jag vill inte behöva slänga kläder på flygplatsen på slutet av min livs resa.
Sån är inte jag..
Secret hotel.
Sådärja!
Nu har jag bokat bussresa & hotellövernattning i Stockholm i slutet av september.
För att få klart med visumet måste man nämligen åka till den Amerikanska ambassaden i Stockholm för en kort intervju (på engelska), därefter är visumet klart. Om det går bra alltså, men det är klart att det gör.
Jag och mamma har suttit och letat ett bra, centralt halvokej-billigt hotell i flera dagar, men jag har kommit fram till att det är tamigtusan biligare att åka tur&retur till Thailand än att sova i Stockholm två nätter på ett centralt och bra hotell. Det är helt sjukt egentligen!
På en hemsida stod det dock att det är många som ska bo på hotell under samma datum som vi, men det är sjukt dyrt vilket som.
Till slut hittade jag iallafall en liten spännande upplevelse som heter "Secret hotel", för endast 450:-/natt, så för 1800:- fick vi nu boende i två nätter, på ett "centralt", 4-stjärnigt, dubbelrum med badrum, inkl. frukost.
48 timmar innan resan så får jag ett mail om vart vi ska bo, och nu är det bara att hålla tummarna att vi hamnar centralt och bra, det är faktiskt en bit till ambassaden, och med tanke på att det endast fanns tider kring 9.00-tiden på morgonen så gäller det att vara uppe med tuppen, men det måste man ju vilket som eftersom att man ska avnjuta hotellfrukosten.
Som sagt så tar jag med mig mamma och har en liten mor- och dotter minisemester, då vi bara ska mysa på och ha det bra. Det känns som en bra idé innan jag lämnar landet i ett år.
In eng:
Finally, I've booked my interview in Stockholm!
Since you have to get a Exchange Visitor J-1 visa, (which is the only legal way to work as an au pair in the US) you have to book an interview at the embassy. So 27 September I will be at the embassy, and I will travel to Stockholm the 26t with my lovely mum and spend two days there with her.
After some research of different hotels and hostels I decided to reserve two nights at the "secret hotel", wich is a secret (of course) hotel until 48 hours before the first reserved night. The only thing that we have been promised is that the hotel is a 4-stared hotel, it's central and we'll be sleeping in a doubleroom including breakfast. Wich sounds great since the price was so much better then all the others.
I think me and mum will have two great days in Stockholm, since we both love having some mum- and daughter time.
Xo xo
Follow your dreams.
Det är kvällar som denna man ligger och spånar och funderar, på allt.
Min hostmum mailade iallafall mig häromdagen och frågade om jag ville följa med dem på deras "semester" över Thanksgiving, i New Jersey. Och självklart vill jag det. Tänk dig, efter bara 3 veckor börjar min första semester-semester, hur mycket kommer inte jag få uppleva på över ett år?
Jag kan nog inte vara mer nöjd över allt det här än vad jag är just nu. Jag vill bara få klart allt med visumet och de andra "tråkiga" så att jag kan slappna av och förbereda mig påriktigt inför min livs största upplevelse...
Sen! - Vill jag tacka hela min familj och alla mina vänner som stöttar mig kring detta och verkligen är glad för min skull. Det betyder så oerhört mycket och jag blir lika glad varje gång jag får höra något liknande som: "Det här kommer bli så himla bra Tiffany, jag är så glad för din skull och du behöver verkligen det här, du kommer ha det så himla bra!!"
TACK, älskade ni. För ja, det här kommer bli så underbart och oslagbart! Jag är glad att jag är en människa som vågar och vill göra saker, även fast jag vet att jag såklart är rädd ibland jag med.
Att övervinna vissa rädslor är nog bland det bästa man kan göra! Inte sant?
Jag säger bara: Fega inte ur, det förlorar ni bara på. Utmaningar är till för att övervinna och.. föröka. Så är det bara! (Med föröka menar jag att det hela tiden kommer nya utmaningar, som man ska prova på!)
This is my lovely family in Minneapolis!!
En del av Sundsvall.
Det kommer att vara så skönt att åka iväg i ett år för att sedan komma tillbaka och kunna uppskatta Sundsvall mer än vad jag gör nu.
(Om jag kommer tillbaka, sen tvivlar jag på att jag kommer vilja bo i Sundsvall direkt efter USA. Men det är ändå min hemstad!)
In eng.
It will be so nice to go away for a year and then come back and be able to appreciate Sundsvall more than I do now.
(If I come back? But I doubt that I would want to live in Sundsvall after the United States. However, it is my home town!)
Soon it will be over.
Tjollahopp!
Nu händer det grejer mina vänner.... Det är inte en enkel match att åka till USA, varken som turist eller nåt annat. Som tur är så åker jag via organisationen Au Pair in America och då man får oerhört mycket hjälp hela vägen både innan och under sin resa som Au Pair. Det är en enorm trygghet att få stöd hela vägen då det är mycket att tänka på hela tiden.
Jag hann ha kontakt med 4 olika familjer, så när jag först pratade med familjen jag nu äntligen har matchat med så tänkte jag "är det femte gången gillt?", och så blev det! Jag kan dessutom inte vara mer nöjd med tanke på hur underbara dem är!
Min dröm har ju alltid varit att åka till USA, så självklart var det mitt mål redan från början, däremot finns det ju andra länder man också kan åka till som Au Pair.
Jag hade dock turen att känna en som nyss har kommit hem efter ett år i USA som Au Pair, så igår hjälpte hon mig med alla papper osv. när det gäller visumet man måste ansöka om. Man ska svara på en hel drös frågor och hitta rätt siffror osv. som man ska fylla i i rätt rutor hit och dit. Jag är så sjukt glad över att jag hade Emilia eftersom jag inte riktigt litar på mig själv när det gäller sånt där, för jag vill absolut inte att något ska bli fel, det är så mycket som står på spel känns det som. Hela min dröm på nåt sätt, eftersom man verkligen måste ha rätt visum och så.
Idag har jag även varit på banken, skatteverket och på fotoateljén i stan och fotat mig så att jag har rätt mått och ett perfekt foto till mitt visum. Det som återstår nu är att få tag på min läkare som ska hjälpa mig med hälsodeklarationen, och boka tid på ambassaden. Detta ska jag fixa imorgon.
Såhär blev mitt superfina visum-foto. "Och så ska du ha håret bakom öronen, sen får du le med ögonen och lite med mungiporna, bara du inte visar tänderna!"
Jag rekommenderar iallafall att gå till en atelje eftersom fotot ska vara i en viss storlek/på ett visst sätt. Kvinnan som hjälpte mig visade mig direkt till fotostudion och hade gjort det många gånger förut, så det kändes jättetryggt och så värt pengarna.
Jag ger hellre en slant så jag verkligen får ett foto jag kan använda mig av istället för att stå hemma framför en vit vägg och j*vlas med en kamera på egen hand.
One day baby, we'll be old.
"I don't think about you all the time, But when I do I wonder why."
Äntligen!
Om 65 dagar händer det jag har drömt om i flera år.
Ja, jag hittat en familj. En underbar sådan som jag ska bo hos i ett år i Minneapolis. Dem har tre underbara barn och dem har haft tre Au Pairer tidigare, varav en svensk & en norsk, och det känns så himla bra!
Det klickade liksom redan från början då jag pratade med mamman Glynne, och sedan dess har jag gått och varit smånervös och tänkt, "Är det nu det händer?". Samtidigt har jag inte vågat ta ut något i förskott, då jag är en person som lätt intalar mig själv saker och kanske får förhoppningar, för då vet jag att jag nästan hade gett upp efteråt. Men efter att jag skype'at med pappan i familjen så fick jag ett samtal av Glynne, 40 minuter senare ungefär, då hon sa att han hade ringt upp henne direkt efteråt och sagt att det hade gått jättebra och att han gillade mig. Sedan sa hon bara "So why I'm calling, is because we would like to match with you now!".
Så fort jag hörde den meningen så blev jag tvungen att "spela om den" i huvudet och verkligen försöka inse vad hon faktiskt just sa; och hur förklarar man en obeskrivlig känsla för någon? Framförallt, hur förklarar man en obeskrivlig känsla för någon på ENGELSKA? Jag blev ju helt till mig, jag tror att ordet excited sas ungefär 65 gånger de sista minuterna av samtalet, och det var inte bara av mig, så detta känns jättebra. Men, jag har som ni kanske förstår inte riktigt förstått allt än. Jag kommer nog inte förstå det förrän jag har packat väskan och sitter på flyget.
Det är dock lite arbete med visum och allt, men den 5 november (om det inte sker några konstigheter) så sitter jag på planet till New York, för 4 dagar inskolning med andra Au Pairer som åker samtidigt som mig.
Mitt största problem (just nu); Jag måste köpa en stor, lätt resväska. Frågan är bara, vad tar man med sig? Jag måste ha med mig kläder/skor/saker för 4 årstider. Det lättaste är att köpa mycket där såklart. Så så får det nog bli, för jag tror att det måste inhandlas lite grejer inför vintersäsongen som nästan sätter igång samtidigt som jag kommer dit :-)
Frågan är också när man ska börja skriva på engelska så att familjen kan läsa allt man skriver? Äh, jag får lösa det eftersom :-) När jag är i USA kommer det iallafall bli mer och mer engelska antar jag, eftersom att jag kommer få nya vänner osv. som bara kan engelska som gemensamt språk etc.
Såå, snart får ni vänja er, mina vänner.
