I'm officially accepted by the United states!
Hej mina vänner!
Intervjun på ambassaden imorse gick jättebra, det var inte alls lika svårt & hemskt som jag trodde!
Däremot fick jag vänta väldigt länge, men det fick vi alla..
På intervjun ställde en tjej bara några få frågor (på engelska), jag fick lämna fingeravtryck osv. och sedan sa hon bara att mitt visum blev accepterat. Man ropades upp och stod vid små luckor, så det gick på bara 2-3 minuter. Detta var nog tack vare att jag reser via en organisation dock!
Det känns så sjukt skönt att vara klar med detta nu, nu kan jag äntligen börja räkna ner dagarna påriktigt och försöka inse att jag faktiskt flyttar till USA om bara 39 dagar.
Det här är så sjuukt!!
Eng:
Hi guys!
Todays interview at the Embassy here in Stockholm went very well, even though I had to wait about 1 1/2 hour before something happend.
I was really nervous, but I calmed down, got nervous again and then it started over, but since I had to wait a pretty long time it went, as I said, very well and my j1 visa got accepted!!
They only asked me what I'm going to do in the US, if I have been there before and I also had to tell them a few things about my lovely family in the US.
And I thought that they would burn me at the spot?
That's crazy, it couldn't have gone so much better.
I feel so relieved, now I can start the countdown for real!
Soooo; It's only thirty-nine days today!!
The picture of me is taken after the interview when I finally had found my mum, since she wasn't allowed to join me at the embassy. We ate lunch at a restaurant called The fridays, it was really good!
Haha, I love the fact that the english version of the text in my blog is becoming so much longer than my swedish text, I believe that when I begin to write in english I end up in a flow... I love english! -And I'm so excited about improving it in the US, I hope I'll become a pro at this language!
Well, I'm allowed to dream, right?
Mot Stockholm!
Nu sitter jag förhoppningsvis på bussen mot Stockholm med mamma. Annars har det blivit nåt knas med bussen eller så har vi missat den. I hope not.
Och detta är hotellet vi kommer bo på, som jag "fick" kan man säga, genom att boka "Secret hotel" på hotelspecials.com.
Det var lite annorlunda att få reda på boendet 48 timmar innan resan, men jag är nöjd med resultatet.
Hotellet verkar ju faktiskt supermysigt med tanke på det billiga priset. Inredningen är lite gammaldags och läget är helt okej - på drottningatan.
Vi får väl se hur det är i verkligheten!
Secret hotel.
Sådärja!
Nu har jag bokat bussresa & hotellövernattning i Stockholm i slutet av september.
För att få klart med visumet måste man nämligen åka till den Amerikanska ambassaden i Stockholm för en kort intervju (på engelska), därefter är visumet klart. Om det går bra alltså, men det är klart att det gör.
Jag och mamma har suttit och letat ett bra, centralt halvokej-billigt hotell i flera dagar, men jag har kommit fram till att det är tamigtusan biligare att åka tur&retur till Thailand än att sova i Stockholm två nätter på ett centralt och bra hotell. Det är helt sjukt egentligen!
På en hemsida stod det dock att det är många som ska bo på hotell under samma datum som vi, men det är sjukt dyrt vilket som.
Till slut hittade jag iallafall en liten spännande upplevelse som heter "Secret hotel", för endast 450:-/natt, så för 1800:- fick vi nu boende i två nätter, på ett "centralt", 4-stjärnigt, dubbelrum med badrum, inkl. frukost.
48 timmar innan resan så får jag ett mail om vart vi ska bo, och nu är det bara att hålla tummarna att vi hamnar centralt och bra, det är faktiskt en bit till ambassaden, och med tanke på att det endast fanns tider kring 9.00-tiden på morgonen så gäller det att vara uppe med tuppen, men det måste man ju vilket som eftersom att man ska avnjuta hotellfrukosten.
Som sagt så tar jag med mig mamma och har en liten mor- och dotter minisemester, då vi bara ska mysa på och ha det bra. Det känns som en bra idé innan jag lämnar landet i ett år.
In eng:
Finally, I've booked my interview in Stockholm!
Since you have to get a Exchange Visitor J-1 visa, (which is the only legal way to work as an au pair in the US) you have to book an interview at the embassy. So 27 September I will be at the embassy, and I will travel to Stockholm the 26t with my lovely mum and spend two days there with her.
After some research of different hotels and hostels I decided to reserve two nights at the "secret hotel", wich is a secret (of course) hotel until 48 hours before the first reserved night. The only thing that we have been promised is that the hotel is a 4-stared hotel, it's central and we'll be sleeping in a doubleroom including breakfast. Wich sounds great since the price was so much better then all the others.
I think me and mum will have two great days in Stockholm, since we both love having some mum- and daughter time.
Xo xo
Follow your dreams.
Det är kvällar som denna man ligger och spånar och funderar, på allt.
Min hostmum mailade iallafall mig häromdagen och frågade om jag ville följa med dem på deras "semester" över Thanksgiving, i New Jersey. Och självklart vill jag det. Tänk dig, efter bara 3 veckor börjar min första semester-semester, hur mycket kommer inte jag få uppleva på över ett år?
Jag kan nog inte vara mer nöjd över allt det här än vad jag är just nu. Jag vill bara få klart allt med visumet och de andra "tråkiga" så att jag kan slappna av och förbereda mig påriktigt inför min livs största upplevelse...
Sen! - Vill jag tacka hela min familj och alla mina vänner som stöttar mig kring detta och verkligen är glad för min skull. Det betyder så oerhört mycket och jag blir lika glad varje gång jag får höra något liknande som: "Det här kommer bli så himla bra Tiffany, jag är så glad för din skull och du behöver verkligen det här, du kommer ha det så himla bra!!"
TACK, älskade ni. För ja, det här kommer bli så underbart och oslagbart! Jag är glad att jag är en människa som vågar och vill göra saker, även fast jag vet att jag såklart är rädd ibland jag med.
Att övervinna vissa rädslor är nog bland det bästa man kan göra! Inte sant?
Jag säger bara: Fega inte ur, det förlorar ni bara på. Utmaningar är till för att övervinna och.. föröka. Så är det bara! (Med föröka menar jag att det hela tiden kommer nya utmaningar, som man ska prova på!)
This is my lovely family in Minneapolis!!
Soon it will be over.
Tjollahopp!
Nu händer det grejer mina vänner.... Det är inte en enkel match att åka till USA, varken som turist eller nåt annat. Som tur är så åker jag via organisationen Au Pair in America och då man får oerhört mycket hjälp hela vägen både innan och under sin resa som Au Pair. Det är en enorm trygghet att få stöd hela vägen då det är mycket att tänka på hela tiden.
Jag hann ha kontakt med 4 olika familjer, så när jag först pratade med familjen jag nu äntligen har matchat med så tänkte jag "är det femte gången gillt?", och så blev det! Jag kan dessutom inte vara mer nöjd med tanke på hur underbara dem är!
Min dröm har ju alltid varit att åka till USA, så självklart var det mitt mål redan från början, däremot finns det ju andra länder man också kan åka till som Au Pair.
Jag hade dock turen att känna en som nyss har kommit hem efter ett år i USA som Au Pair, så igår hjälpte hon mig med alla papper osv. när det gäller visumet man måste ansöka om. Man ska svara på en hel drös frågor och hitta rätt siffror osv. som man ska fylla i i rätt rutor hit och dit. Jag är så sjukt glad över att jag hade Emilia eftersom jag inte riktigt litar på mig själv när det gäller sånt där, för jag vill absolut inte att något ska bli fel, det är så mycket som står på spel känns det som. Hela min dröm på nåt sätt, eftersom man verkligen måste ha rätt visum och så.
Idag har jag även varit på banken, skatteverket och på fotoateljén i stan och fotat mig så att jag har rätt mått och ett perfekt foto till mitt visum. Det som återstår nu är att få tag på min läkare som ska hjälpa mig med hälsodeklarationen, och boka tid på ambassaden. Detta ska jag fixa imorgon.
Såhär blev mitt superfina visum-foto. "Och så ska du ha håret bakom öronen, sen får du le med ögonen och lite med mungiporna, bara du inte visar tänderna!"
Jag rekommenderar iallafall att gå till en atelje eftersom fotot ska vara i en viss storlek/på ett visst sätt. Kvinnan som hjälpte mig visade mig direkt till fotostudion och hade gjort det många gånger förut, så det kändes jättetryggt och så värt pengarna.
Jag ger hellre en slant så jag verkligen får ett foto jag kan använda mig av istället för att stå hemma framför en vit vägg och j*vlas med en kamera på egen hand.
Äntligen!
Om 65 dagar händer det jag har drömt om i flera år.
Ja, jag hittat en familj. En underbar sådan som jag ska bo hos i ett år i Minneapolis. Dem har tre underbara barn och dem har haft tre Au Pairer tidigare, varav en svensk & en norsk, och det känns så himla bra!
Det klickade liksom redan från början då jag pratade med mamman Glynne, och sedan dess har jag gått och varit smånervös och tänkt, "Är det nu det händer?". Samtidigt har jag inte vågat ta ut något i förskott, då jag är en person som lätt intalar mig själv saker och kanske får förhoppningar, för då vet jag att jag nästan hade gett upp efteråt. Men efter att jag skype'at med pappan i familjen så fick jag ett samtal av Glynne, 40 minuter senare ungefär, då hon sa att han hade ringt upp henne direkt efteråt och sagt att det hade gått jättebra och att han gillade mig. Sedan sa hon bara "So why I'm calling, is because we would like to match with you now!".
Så fort jag hörde den meningen så blev jag tvungen att "spela om den" i huvudet och verkligen försöka inse vad hon faktiskt just sa; och hur förklarar man en obeskrivlig känsla för någon? Framförallt, hur förklarar man en obeskrivlig känsla för någon på ENGELSKA? Jag blev ju helt till mig, jag tror att ordet excited sas ungefär 65 gånger de sista minuterna av samtalet, och det var inte bara av mig, så detta känns jättebra. Men, jag har som ni kanske förstår inte riktigt förstått allt än. Jag kommer nog inte förstå det förrän jag har packat väskan och sitter på flyget.
Det är dock lite arbete med visum och allt, men den 5 november (om det inte sker några konstigheter) så sitter jag på planet till New York, för 4 dagar inskolning med andra Au Pairer som åker samtidigt som mig.
Mitt största problem (just nu); Jag måste köpa en stor, lätt resväska. Frågan är bara, vad tar man med sig? Jag måste ha med mig kläder/skor/saker för 4 årstider. Det lättaste är att köpa mycket där såklart. Så så får det nog bli, för jag tror att det måste inhandlas lite grejer inför vintersäsongen som nästan sätter igång samtidigt som jag kommer dit :-)
Frågan är också när man ska börja skriva på engelska så att familjen kan läsa allt man skriver? Äh, jag får lösa det eftersom :-) När jag är i USA kommer det iallafall bli mer och mer engelska antar jag, eftersom att jag kommer få nya vänner osv. som bara kan engelska som gemensamt språk etc.
Såå, snart får ni vänja er, mina vänner.
